Projekt Kilimanjaro Dag 3 - Väntan
På vanliga semestrar brukar hotellfrukosten vara bland det bästa på hela resan. Men som ni vet är detta ingen vanlig semester så därför kunde ju inte heller hotellfrukosten vara särskilt njutbar. Det fanns flera olika sorters bröd att välja på, plus stekta potatisar. Dessutom fick vi pannkakor. Tyvärr fanns det ingenting att ha till något utav detta. Ingen marmelad eller ens smör till brödet, ingen sås till potatisen och ingen sylt eller socker att ha till pannkakorna. Det enda som serverades på frukostbordet som inte var av torr karaktär var det lokalt odlade kaffet som faktiskt smakar toppengott! Tur att jag inte är speciellt kräsen...
Efter frukosten sprang jag upp till rummet för att sova en stund till - jag var tvungen att kompensera för den dåliga nattsömn jag fått tack vare hotellets enorma lyhördhet. När jag vaknade upp hade jag sovit bort hela förmiddagen och det var dags att äta lunch. Det blev till att upp och hoppa för att snabbt hinna ner till restaurangen. Vid lunchen satt jag bredvid ett gäng Sydafrikaner som alldelles nyligen hade kommit tillbaka ifrån berget. De var väldigt slitna och firade sin bestigning med att köpa väldigt mycket öl, som jag fick hjälpa dem att dricka upp. Sydafrikanerna var superschysta och ena riktiga entertainers. De tyckte att jag skulle ha ett camelback drinking system och en massa olika tabletter som de rekomenderade. Detta resulterade i att jag fick allt detta av dem, dunderschyst!
När klockan hade hunnit bli 5 var det dags för briefing om bestigningen. Jag vill inte påstå att Afrikaner är särskilt skickliga på att hålla koll på klockan, briefingen började inte förens halv 7. När det väl började fick jag träffa min guide, William Dickson, som jag skall gå med resten av veckan. Han verkade något blyg men också väldigt omtänksam. Det enda vi gjorde var att prata lite allmänt om berget, han berättade lite grejer som jag redan visste. Lite kul kuriosa om min guide är att han trots sina ringa 24 år har varit på toppen av Kilimanjaro över 200 gånger! Vilken stålman.
Middagen åt jag tillsammans med mina Amerikanska vänner Gordon och April. De lugnade ner mig lite inför morgondagen, vilket behövdes. Efter middagen såg jag till att jag hade packat ned alla grejer som jag behövde upp till berget och att dagspackningen inför morgondagen var väl förberedd. Jag ångrar att jag inte tog med en större ryggsäck, den lilla ryggsäcken jag använder nu rymmer knappt någonting... Jag hoppas verkligen på att vädret kommer vara fint imorgon, jag har nämnligen glömt mina regnbyxor hemma i Sverige. Det har blåst under dagen idag, men det verkar som att det har gått över nu. Jag behöver intala mig själv att detta kommer att gå bra.
Imorgon börjar äventyret som jag väntat på och planerat inför i över sex månader. Det är nu det gäller och jag hoppas att allting kommer gå som det är planerat! Nu tutar vi och kör.
Afrikansk öl är faktiskt god!
Restaurangen där många trevliga middagar förtärdes.
Missa inte nästa avsnitt som publiceras imorgon! Då drar den riktiga utmaningen igång, bestigningen...
Projekt Kilimanjaro dag 2 - Jambo Africa!
Denna dag började med att jag vaknade upp, fortfarande sittandes på flyget emellan Amsterdam och Nairobi. Som tur är var planet i tid och precis som Engelskmannen hade lovat mig hittade jag snabbt till rätt gate på Nairobi airport och satte mig på planet till Kilimanjaro. Det var lite trubbel med mitt bagage innan den flighten, jag var tvungen att stå bredvid planet för att identifiera mina väskor, som kom väldigt sent. Denna flight var ca. 1 timme försenad och flygbolaget hette ironiskt nog Precision airlines. När vi väl var i luften kan jag på rak arm säga att det var den vackraste flight jag någonsin flugit. Från fönstret kunde jag skåda det majestätiska berget vars topp jag snart skall stå på, förhoppningsvis. Det var en häftig känsla att kunna skåda berget ifrån fönstret på flygplanet och veta att jag snart skall utmana toppen. Väl på Kilimanjaro airport var jag tvungen att fixa mitt visum, vilket var en grötig historia. Blanketter hit och blanketter dit, men efter någon timme var även det löst. När jag hade gått för att hämta mitt bagage och leta upp min transer gick jag förbi en desk där en proper man stod. Han kallade in mig och förklarade att man måste betala skatt på allt man tog in Tanzania. Han gick igenom mitt bagage och förklarade snällt att jag var tvungen att betala 30 dollar i skatt, vilket jag gjorde. Detta fick jag i efterhand reda på vara ett bedrägeri och att jag hade blivit grundlurad. Strunt samma, jag skall inte gräma mig över spilld mjölk.
Efter transport till hotellet och incheckning tog jag en dusch och installerade mig på hotellrummet. Hotellet är inte av hög kvalité. Det finns inget varmvatten och sängarna är stenhårda. Jag ser det som en bra uppvärmning till att sova i ett tält under en hel vecka, för snart är det dags!
Framåt eftermiddagen var det dags för det inplanerade mötet med Mr. Pius Kessy, mannen som är chef över den lokala skolan. Till honom och hans skola hade jag medtagit en stor och fin gåva som jag samlat ihop hemma i Sverige. Afrikaner har som bekant ingen koll på tid, Mr. Kessy var 1.5 h försenad men vad gör det. Han var en fantastisk man och det kändes väldigt bra att överlämna gåvan till hans händer.
Efter mitt möte med Pius kurrade magen och middagen stod på bordet. Jag träffade ett gäng härliga Amerikaner som nyss bestigit berget och åt middag med dem. De gav mig några nyttiga tips att ta med mig upp på berget. Maten var duglig, man märker att Afrikanerna försöker härma den västerländska matkulturen. Efter maten skiljdes jag åt från dessa Amerikanare och sprang runder lite på hotellet med min nya kamera i högsta hugg. Jag måste lära mig lite hur den fungerar, och övning brukar ju ge resultat.
Nu när natten har dragit in kände jag att det var dags för att göra något som jag gjort alldelles för lite på sistone, sova. Därför ligger jag som sagt här under myggnätet och svettas till ett ljud som är en blandning utav högljudda syrsor, fulla polacker och en halvknakig fläkt. Trots förhållandena tror jag att det blir en god natts sömn...
Kilimanjaro ifrån flygplanet...
Lärare på skolan, Mr Kessy och Mr Kessys fru.
Att sova under myggnät är inte det bekvämaste jag har gjort...
Projekt Kilimanjaro Dag 1 - Äventyret börjar
Klockan 20:45 lämnar flight KQ7091 Schipol, Amsterdam för att ta sig till Kenyatta Airport, Kenya. På detta plan sitter jag, Henrik Hansen och har nyss inlett mitt livs äventyr. Morgonen och förmiddagen bestod mest utav oro och pirrig mage vilket kanske inte är så konstigt. Mamma hade varit snäll och ordnat en liten avskedsmiddag med Afrikansk touch som vi smällde i oss innan vi satte av mot Kastrup. Jag var så ivrig att komma iväg att vi på vägen ner märkte att vi var extremt tidiga. Detta gav oss lite tid att åka inom Ilva i Malmö där jag och Emma hade jättekul... Nej, det är svårt att fokusera tankarna på något annat än resan, allt som kan gå fel och allt som kan gå RÄTT.
Det var lite småtufft att säga adjö till Mamma, Pappa och Emma men efter 1000 pussar och kramar kändes det OK. Emma gav mig ett brev som jag fick öppna på flyget. I brevet fann jag till min stora glädje en kärleksfull text, två superfina bilder och lite Emmaparfym som jag ska lukta på när jag känner mig ensam. Gulligt!
Flyget ifrån Kastrup till Amsterdam gick bra och de 90 minuterna jag hade att ta mig till nästa gate räckte gott och väl. Schipol måste vara den lyxigaste flygplatsen i världen, det är som en liten lyxstad fast inomhus. Jag gick från ena sidan till den andra och jag kan säga att det är tur att jag har vandringsskorna på mig, denna flygplatsen är BIG!
För tillfället sitter jag och väntar på att bli serverad min absoluta favorit - flygplansmat. Hittills verkar Kenya Airways vara ett bra flygbolag med TV i stolen framför och hyffsat sköna säten. Jag hoppas maten håller samma kvalité, är stormhungrig! Min gissning är att de släcker ner efter maten så att man kan sova en blund. Förhoppningsvis kan jag trotsa mina gamla flygvanor och lyckas få lite sömn innan vi imorgon landar i Nairobi. Jag sitter bredvid en trevlig Britt som har lovat mig att när vi väl är framme i Nairobi kommer jag att hinna med planet som skall ta mig till Kilimanjaro, trots att jag endast har 40 minuter på mig tills jag skall vara i luften igen. Han verkar rutinerad så förhoppningsvis har han rätt...
Nu börjar det lukta mat och ljudet utav uppfällda brickor kommer ifrån andra delar av kabinen, dags att äta.
CIAO!
Imorgon fortsätter den 10 avsnitt långa serien om mitt äventyr i Afrika... Don't miss it!
Bestiga Kilimanjaro - Mission accomplished
En helt utmattad men omåttligt glad Henrik har nyss kommit hem ifrån Afrika. Jag har under mina 11 dagar runt ekvatorn varit med om det bästa i mitt liv, jag har BESTIGIT MT KILIMANJARO! Så mycket planering, väntan, längtan, hopp och drömmande har nu förvandlats till verklighet och det kunde inte varit bättre.
Jag kommer inom en snar framtid att inleda en kort serie här på bloggen. Denna serie kommer vara baserad på den dagbok jag skrev på berget. Ett inlägg om dagen kommer publiceras, 10 dagar i rad. Dessa inlägg kommer vara dag 1 - dag 10 på resande fot, från avfärd till hemkomst. Jag hoppas och tror att detta kommer ge er en dataljerad blick över hur mitt äventyr har sett ut. Passa därför på att hålla dig uppdaterad!
Glädjen på toppen går inte att ta miste på!
Håll dig uppdaterad!
MVH /
Henrik Hansen
Kilimanjarobestigare
Nu gäller det!!
Tjenare Ni där ute!
Nu är det dags för det jag så länge har väntat på. Imorgon flyger jag min kos emot Tanzania och börjar mitt efterlängtade äventyr, ÄNTLIGEN! Jag har spenderat de två senaste dagarna åt att packa alla mina grejer vilket är svårare än det låter. Det gäller att packa allting taktiskt och utnyttja varje vrå av väskorna. Jag är tillåten att ta med 30 Kilo packning, och det är precis på gränsen att jag klarar denna gräns. Vågen har fått användas flitigt och väskorna har fått bantas ett par gånger. Nu hoppas jag dock att allting skall klaffa.
Det är en nervös Henrik som ger sig av imorgon. Mest nervös är jag över att det skall bli något fel vid flygningarna. Tänk så är flygen försenade så att jag missar mina connecting flights? Då är hela resan förstörd. Hårresande tanke! Tyvärr kan jag inte göra något åt sådant utan det är bara att acceptera risken.
Det är också en mycket, mycket exalterad Henrik som ger sig av. Detta är något jag väntat på och arbetat för i över ett halvår och nu är det äntligen dags. Dörren till mitt livs resa står på glänt och jag är på väg att öppna den helt.
Min tanke är att jag kortfattat skall redogöra för hur min resa ungefär kommer att se ut. Tyvärr kan jag inte rapportera om vad som händer ifrån berget, men detta kanske ger dig ett hum om vad jag gör under bestigningen.
8 Februari. Detta är endast en resdag. Jag utgår ifrån Kastrup, mellanlandar i Amsterdam och Nairobi för att sedan komma till Kilimanjaro International Airport (KIA) nästa morgon.
9 Februari. Anländer på morgonen till KIA där jag möts upp av en chaufför. Han skall sedan ta mig Moshi, byn där jag skall spendera en del tid innan min bestigning. Senare denna dag skall jag träffa Mr. Kessy från den lokala skolan. Till honom och skolan skall jag överlämna den gåva jag har samlat in här hemma i Sverige. Gåvan består mestadels av T-shirtar, pennor, kritor, suddin, tejp och gummiband.
10 Februari. Jag skall spendera denna dag på hotellet i Moshi för att förbereda mig inför bestigningen. Under dagen skall jag ta det lugnt, packa om väskorna och slipa på alla detaljer.
11 Februari. Efter en tidig frukost skall jag transporteras till byn Machame där jag påbörjar min bestigning. Jag får träffa min guide och vi ger oss iväg mot toppen. Jag kommer vandra genom skog och över åkrar tills jag kommer till Machame Camp på 3000 m.ö.h.
12 Februari. Denna dag kommer bestå utav vandring längs bergskamrar och flodraviner. När dagen lider mot sitt slut befinner jag mig i Shira Camp 3800 m.ö.h. där jag övernattar.
13 Februari. Vandringen denna dag går mycket upp och ned. Inledningsvis vandrar jag upp till "Lava Tower" 4550 m.ö.h. Sedan bär vandringen av mot övernattningsstället Barranco Camp 3950 m.ö.h.
14 Februari. På Alla hjärtans dag har jag en dag där jag inte kommer att röra mig så mycket i altitudmeter. Detta är för att acklimatisera mig med den tunna luften och öka chansen att nå toppen. Jag kommer under dagen att röra mig till Karanga Valley som ligger 4200 m.ö.h.
15 Februari. Dagen innan topparedagen. Jag kommer under dagen att vandra i branta backar upp emot Barafu Camp 4600 m.ö.h. Under vandringen kommer jag att passera vackra Karanga Valley samt Kersten- och Deckenglaciärerna.
16 Februari. Den stora dagen! Redan vid dygnets första timme påbörjas den tuffa vandringen emot Kilimanjaros topp. Tanken är att jag skall nå toppen samtidigt som solen går upp över savannen - vilken gåshudskänsla! Toppen är på 5895 m.ö.h så dagens vandring är lång och plågsam. När toppen sedan har besökts påbörjas vandringen neråt emot Mweka Camp.
17 Februari. En utmattad Henrik kommer att vandra emot parkentrén där han avtackar sin guide. Sedan transporteras jag till hotellet i Moshi för att övernatta.
18 Februari. Tidig uppstigning för att ta flyget 06:00 ifrån KIA. Flygning hela dagen med slutmål Kastrup, Köpenhamn.
19 Februari. SOVA!!!!
Nu hoppas jag att du har fått en bra överblick över när jag kommer befinna mig vart och vad jag gör under dessa 10 dagar.
Jag hoppas att alla här hemma har det bra i Sverige medan jag är borta. Jag kommer att skriva dagbok under resan som sedan publiceras här i bloggen.
Vi ses om två veckor!
MVH /
Henrik Hansen
Kilimanjarobestigare
