Precis som på en vanlig skoldag steg jag i morse upp runt 07:00, tog en dusch för att sedan gå ner till restaurangen och äta frukost. Som tidigare nämnt finns det inget varmvatten här på hotellet, det blev alltså en iskall dusch som verkligen fick mig att vakna. Det är konstigt att de inte har värme i duscharna här, det är ju så fruktansvärt varmt i luften!
På vanliga semestrar brukar hotellfrukosten vara bland det bästa på hela resan. Men som ni vet är detta ingen vanlig semester så därför kunde ju inte heller hotellfrukosten vara särskilt njutbar. Det fanns flera olika sorters bröd att välja på, plus stekta potatisar. Dessutom fick vi pannkakor. Tyvärr fanns det ingenting att ha till något utav detta. Ingen marmelad eller ens smör till brödet, ingen sås till potatisen och ingen sylt eller socker att ha till pannkakorna. Det enda som serverades på frukostbordet som inte var av torr karaktär var det lokalt odlade kaffet som faktiskt smakar toppengott! Tur att jag inte är speciellt kräsen...

Efter frukosten sprang jag upp till rummet för att sova en stund till - jag var tvungen att kompensera för den dåliga nattsömn jag fått tack vare hotellets enorma lyhördhet. När jag vaknade upp hade jag sovit bort hela förmiddagen och det var dags att äta lunch. Det blev till att upp och hoppa för att snabbt hinna ner till restaurangen. Vid lunchen satt jag bredvid ett gäng Sydafrikaner som alldelles nyligen hade kommit tillbaka ifrån berget. De var väldigt slitna och firade sin bestigning med att köpa väldigt mycket öl, som jag fick hjälpa dem att dricka upp. Sydafrikanerna var superschysta och ena riktiga entertainers. De tyckte att jag skulle ha ett camelback drinking system och en massa olika tabletter som de rekomenderade. Detta resulterade i att jag fick allt detta av dem, dunderschyst!

När klockan hade hunnit bli 5 var det dags för briefing om bestigningen. Jag vill inte påstå att Afrikaner är särskilt skickliga på att hålla koll på klockan, briefingen började inte förens halv 7. När det väl började fick jag träffa min guide, William Dickson, som jag skall gå med resten av veckan. Han verkade något blyg men också väldigt omtänksam. Det enda vi gjorde var att prata lite allmänt om berget, han berättade lite grejer som jag redan visste. Lite kul kuriosa om min guide är att han trots sina ringa 24 år har varit på toppen av Kilimanjaro över 200 gånger! Vilken stålman.

Middagen åt jag tillsammans med mina Amerikanska vänner Gordon och April. De lugnade ner mig lite inför morgondagen, vilket behövdes. Efter middagen såg jag till att jag hade packat ned alla grejer som jag behövde upp till berget och att dagspackningen inför morgondagen var väl förberedd. Jag ångrar att jag inte tog med en större ryggsäck, den lilla ryggsäcken jag använder nu rymmer knappt någonting... Jag hoppas verkligen på att vädret kommer vara fint imorgon, jag har nämnligen glömt mina regnbyxor hemma i Sverige. Det har blåst under dagen idag, men det verkar som att det har gått över nu. Jag behöver intala mig själv att detta kommer att gå bra.

Imorgon börjar äventyret som jag väntat på och planerat inför i över sex månader. Det är nu det gäller och jag hoppas att allting kommer gå som det är planerat! Nu tutar vi och kör.


Afrikansk öl är faktiskt god!


Restaurangen där många trevliga middagar förtärdes.

Missa inte nästa avsnitt som publiceras imorgon! Då drar den riktiga utmaningen igång, bestigningen...