Efter en lång och omtumlande dag ligger jag här i värmen, under myggnätet och har grabbat tag om pennan. Det blev ett par timmars sömn på flyget hit men det känns fortfarande som att det inte är en ny dag. Förhoppningsvis kommer jag sova som en stock i natt, trots att mitt rum är precis bredvid baren där ett sällskap om ca. 20 polacker sitter och firar att de klarat sig till toppen...
Denna dag började med att jag vaknade upp, fortfarande sittandes på flyget emellan Amsterdam och Nairobi. Som tur är var planet i tid och precis som Engelskmannen hade lovat mig hittade jag snabbt till rätt gate på Nairobi airport och satte mig på planet till Kilimanjaro. Det var lite trubbel med mitt bagage innan den flighten, jag var tvungen att stå bredvid planet för att identifiera mina väskor, som kom väldigt sent. Denna flight var ca. 1 timme försenad och flygbolaget hette ironiskt nog Precision airlines. När vi väl var i luften kan jag på rak arm säga att det var den vackraste flight jag någonsin flugit. Från fönstret kunde jag skåda det majestätiska berget vars topp jag snart skall stå på, förhoppningsvis. Det var en häftig känsla att kunna skåda berget ifrån fönstret på flygplanet och veta att jag snart skall utmana toppen. Väl på Kilimanjaro airport var jag tvungen att fixa mitt visum, vilket var en grötig historia. Blanketter hit och blanketter dit, men efter någon timme var även det löst. När jag hade gått för att hämta mitt bagage och leta upp min transer gick jag förbi en desk där en proper man stod. Han kallade in mig och förklarade att man måste betala skatt på allt man tog in Tanzania. Han gick igenom mitt bagage och förklarade snällt att jag var tvungen att betala 30 dollar i skatt, vilket jag gjorde. Detta fick jag i efterhand reda på vara ett bedrägeri och att jag hade blivit grundlurad. Strunt samma, jag skall inte gräma mig över spilld mjölk.
Efter transport till hotellet och incheckning tog jag en dusch och installerade mig på hotellrummet. Hotellet är inte av hög kvalité. Det finns inget varmvatten och sängarna är stenhårda. Jag ser det som en bra uppvärmning till att sova i ett tält under en hel vecka, för snart är det dags!
Framåt eftermiddagen var det dags för det inplanerade mötet med Mr. Pius Kessy, mannen som är chef över den lokala skolan. Till honom och hans skola hade jag medtagit en stor och fin gåva som jag samlat ihop hemma i Sverige. Afrikaner har som bekant ingen koll på tid, Mr. Kessy var 1.5 h försenad men vad gör det. Han var en fantastisk man och det kändes väldigt bra att överlämna gåvan till hans händer. 
Efter mitt möte med Pius kurrade magen och middagen stod på bordet. Jag träffade ett gäng härliga Amerikaner som nyss bestigit berget och åt middag med dem. De gav mig några nyttiga tips att ta med mig upp på berget. Maten var duglig, man märker att Afrikanerna försöker härma den västerländska matkulturen. Efter maten skiljdes jag åt från dessa Amerikanare och sprang runder lite på hotellet med min nya kamera i högsta hugg. Jag måste lära mig lite hur den fungerar, och övning brukar ju ge resultat. 
Nu när natten har dragit in kände jag att det var dags för att göra något som jag gjort alldelles för lite på sistone, sova. Därför ligger jag som sagt här under myggnätet och svettas till ett ljud som är en blandning utav högljudda syrsor, fulla polacker och en halvknakig fläkt. Trots förhållandena tror jag att det blir en god natts sömn...

Kilimanjaro ifrån flygplanet...

Lärare på skolan, Mr Kessy och Mr Kessys fru.

Att sova under myggnät är inte det bekvämaste jag har gjort...