Nu är det tufft att vara på Kilimanjaro, och det blir tuffare. I morse vaknade jag med diarré och näsblod, en mycket speciell kombination. Efter att ha stoppat toapapper i näsan och tryckt i mig lite Imodium kändes det som tur var något bättre. Som vanligt åt vi frukost och drack te på morgonen och satte sedan av emot Barafu camp, den sista anhalten...
Dagens vandring var föga naturskön. Vi vandrade förbi stenar, stenar, stenar, stenar och stenar. Istället för att bli snöblind blev man nästan lite stenblind. Vid en del ställen kunde man se hur långt som helst framför sig och insåg då hur mycket man hade kvar att vandra, vilket var något frustrerande när huvudet värkte. Dagens vandring gick ändock bra och vi klarade oss utan skråmor upp till campen.
Väl i Barafu camp fick jag en enorm huvudvärk. Det kändes verkligen som att huvudet skulle sprängas så fort jag rörde på det. Jag klämde omedelbums två ipren och drack en massa vatten, vilket gjorde det hela mycket bättre. Denna camp skiljer sig en del ifrån de tidigare. Eftersom det inte finns någon plan mark här uppe så står tälten på plattåer som maximalt rymmer ca 3 tält. Därför har jag och mitt team en helt egen plattå att bo på. Dessutom är här mycket kallare och det springer runder äckliga små möss överallt, så man får vara snabb med att stänga tältet. Aptiten har försvunnit lite nu, vilket är ett resultat av att maten inte håller hög kvalité och såklart höjden. Vid middagen tvingade vi i oss så mycket mat som våra magar klarade av för att ha maximalt med energi till nattens toppbestigning. Efter middagen var jag väldigt noggrann med att planera allt perfekt inför morgondagens toppbestigning. Eftersom det blåser storm och snöar och alla säger att förhållandena inte är de bästa för att nå toppen har jag lagt fram extra mycket kläder till morgondagen. Nervositeten har nu börjat krypa under skinnet och nu är det bara en sak som gäller - att nå toppen.
Att sova, vilket jag skall göra när som helst, kommer inte bli lätt. Vinden viner i tältet, magen är upprorisk och huvudvärken har börjat smyga sig tillbaka. Mössen som kryper under tältet gör det inte enklare, inte heller tanken på vad jag skall göra i natt. Nu går det bara att göra en sak - Hålla alla tummar jag har och plocka fram alla vilja som finns inför nattens bravader.
Nu gäller det...


På väg uppåt!

Vår egen plattå i sista lägret.

Dit ska jag snart!!