Nu har jag tillbringat en vecka i Afrika och jag måste säga att tiden går väldigt fort. Den sjunde dagen på berget har varit kort, men intensiv. Morgonen började som vanligt med en vacker soluppgång, te och sedan frukost. Dagens mål var att ta sig över Barranco Wall, eller breakfast wall som de kallade den eftersom många spydde upp sin frukost i sitt försök att klättra över den. Vi skulle åter igen alltså upp på en topp för att sedan gå ner igen. Nästa läger, Barafu hut ligger på ungefär samma höjd som vi befinner oss på nu, ca. 4000 m.ö.h.
Att klättra över Barranco wall var spännande. Det var väldigt brant och ibland var det svårt att ta sig uppåt, man fick använda både armarna och benen för att klara av det. Vid vissa tillfällen var det brant som in i tusan och där finns ju inte direkt några räcken för att rädda den som snavar på skosnöret. Barranco wall var alltså inget ställe för en höjdrädd att vara på. Jag uppskattar att vandringen till toppen utav Barranco wall tog drygt 2 timmar, det var alltså ingen jättelång vandring. Ändå avnjöt vi en välbehövlig vila på toppen som vi var väl värda. När vi satt på toppen utav Barranco wall hade molnen krupit sig upp så att molntäcket var precis under oss, vilket var väldigt häftigt.
Efter att ha vilat och tryckt i sig en powerbar och några russin började vi vandringen neråt emot Barafu hut. Denna var betydligt lättare än vägen upp och vi kunde njuta av det vackra landskapet. Vandringen ner till campen tog även den drygt två timmar, vi var alltså framme ganska tidigt och kunde äta lunch i campen. Anledningen till att denna dag var så pass kort var att det är den inplanerade acklimatiseringsdagen, en dag för att hjälpa kroppen att anpassa sig till den låga syrehalten och maximera chanserna att ta sig till toppen. Väl framme i mitt tält läste jag snabbt färdigt min bok. När boken var slut hade jag absolut ingenting att göra i tältet, därför gick jag och Amerikanarna på en liten vandringsfärd en bit upp på den stig där vi skall vandra under morgondagen. Vi tog oss till toppen av en liten kulle som inte såg särskilt hög ut, ändå tog vår lilla utflykt 1.5 timmar fram och tillbaka. 
Vi kom tillbaka perfekt till eftermiddagste och nötter, något som våra magar tackade för och tog emot. För min del blev det sedan en liten tupplur fram tills dess att middagen var serverad. Matkvalitén har blivit ytterliggare sämre, idag serverades vi till exempel äggsoppa med friterat bröd. Som tur är går maten än dock ned och aptiten är inte allt för dålig. Som tidigare nämnt tappar de vårt drickvatten ifrån bäckar uppe på berget. Detta vatten smakar inte särskilt gott och det är fullt med smuts i det - tur att de kokar vattnet och dödar alla bakterier innan de ger oss det. 
Efter middagen bjöds vi återigen på en vacker solnedgång. Detta är antagligen sista natten på berget då jag kommer få en ordentlig nattsömn, därför är min plan att gå och lägga mig riktigt tidigt ikväll. Morgondagen kommer att bestå av vandring till den högsta campen, Karanga hut, 4600 m.ö.h. Därifrån utgår vi sedan imorgonnatt emot toppen så nu börjar det verkligen närma sig. 
Nu skall jag ladda mina batterier och få lite viktig sömn, Lala salame!


Barranco wall - en tuff utmaning.

Vacker utsikt genom Karanga Valley.

Häftiga vyer ifrån toppen utav Barranco wall.

Till och med min guide William behövde vila efter att ha bestigit Barranco Wall!