Den tredje dagen på berget har utan konkurrens varit den jobbigaste hittills. Jag vaknade min vana trogen upp runt 6 och fick te på sängen, eller skall jag säga liggunderlaget? Natten var riktigt kall. Det var frost på morgonen och guiden uppskattade nattens kyla till ca -5 grader. Ändå gick det bättre att sova i natt än förra natten, jag börjar väl vänja mig! Efter den sedvanliga frukosten satte vi på oss våra kängor och begav oss upp emot Lava tower, som var dagens mål. Lava tower ligger på 4600 meters höjd och man går dit för att acklimatisera sig till den höjden. Sedan går man ner igen och övernattar på 3950 m.ö.h. Att ha varit uppe på 4600 meters höjd såhär tidigt på bestigningen är bra för att hjälpa kroppen att anpassa sig till den låga syrehalten, att acklimatisera sig.
Strax efter att vi hade lämnar Shira cave och vi kom upp till runt 4000 m.ö.h försvann all växtlighet. Det är en mycket speciell känsla att vandra i ett landskap som inte har en enda växt, det känns som att man är på månen. Det var riktigt kyligt under vissa delar av dagen och solen var blyg och gömde sig bakom molnen. För första gången började jag känna av att vi var på hög höjd. Upp till Lavatower är det 800 höjdmeter och dessa vandrade vi på 4-5 timmar. Jag hade en huvudvärk som successivt växta sig större ju högre upp vi kom och när vi väl var uppe på Lavatower var huvudet mycket tungt. Vi hade stannat en bit innan Lavatower och ätit lunch och man fick verkligen anstränga sig för att få ner den viktiga maten, aptiten var inte på topp.
När vi väl började gå neråt igen släppte huvudvärken väldigt snabbt och man kände sig genast lättare i kroppen. Det var relativt jobbigt för knäna att gå neråt så jag tog hjälp av mina medtagna stavar (pensionärsvarning). När sedan växter började dyka upp på marken visste vi att vi var nära vår nästa camp Barranco Hut. Vips vad det var dök ett gäng tält upp en bit fram så vi knatade den sista biten och kurade ihop oss i våra tält för en välbehövlig vila. Genast fastnade jag åter igen med Flyga drake och jag lämnade inte den ifrån mig förens det återstod endast 20 sidor och det var dags för middag. Middagen har blivit lite sämre nu vilket är fullt förståeligt. Det är svårt att hålla bröd och kyckling färskt när man inte har kylskåp eller något annat att tillgå. Tyvärr klarnade vädret inte upp efter middagen som det gjort de tidigare kvällarna. Därför missade vi det fantastiska stjärnsceneri vi bjudits de tidigare två kvällarna, men sånt är livet!
Denna dag har som sagt varit den tuffaste för kroppen. Detta har resulterat i en något sliten Henrik som ligger i tältet och skriver i sin lilla anteckningsbok. Det är nog bäst att låta kroppen vila nu inför morgondagen, alla hjärtans dag! Imorgon är det acklimatiseringsdag och vandringen har utlovats vara ganska enkel.
Nu är det dags att säga godnatt - Godnatt!


Morgonensolen presenterade sig på toppen utav Mt Meru.

När det var frost passade jag på att klottra lite på tältet...

Som att vandra på månen!

Toppen närmar sig sakta men säkert.

Äntligen uppe på Lava tower! På denna bild mår jag mindre bra.