Goddagens mina damer och herrar

Det kom ett brev... (egentligen ett e-mail, men brev låter bättre).
Min kompis Johanna Eriksson som precis som jag går på Procivitas har varit på en mycket spännande semester i Afrika, landet vars topp jag skall bestiga. När hon var på flygplanet hem träffade hon på ett Holländskt par som hade bestigit Kilimanjaro. Snäll som Johanna är valde hon att intervjua dem för att sedan ge intevjun till mig - Tack Johanna! Självklart vill jag att även Ni skall ta del av intervjun, därför följer den nu nedan.

- Grattis, ni har bestigit Afrikas högsta berg! Hur var det? - Regnigt!
- Vilken rutt tog ni? - Vi började vid Machame gate och tog Machame-rutten. Det tog 6 dagar, 5 dagar upp och en och en halv dag ner. 
- Vilken höjd började ni på? - Mchame gate ligger på 1800 meters höjd. Så vi klättrade totalt drygt 4000 meter.
- Hur påverkades ni av höjden? - Maarten blev höjdsjuk och mådde inte så bra. Anna påverkades inte så mycket, men det kan man aldrig veta i förväg, hur mycket höjden kommer att påverka en.
- Hade ni tränat och förberett er mycket? - Vi klättrar ganska mycket hemma. Visst underlättar det att vara vältränad, men i slutändan är det inte det som avgör om man når toppen, utan hur väl man klarar höjden.
- Jag har en kompis som ska bestiga Kilimanjaro i februari. Har ni några tips till honom? - Februari, det borde vara den perfekta tiden! Vi råkade ju tyvärr ut för de regn som vanligtvis kommer i november. Sen börjar de långa regnen i mitten av mars, så januari och februari är den bästa tiden. Annars är vårt tips att gå väldigt, väldigt långsamt. De säger hela tiden ‘pole pole' (långsamt, långsamt) och man blir helt galen för att det är så löjligt slött, men sedan i slutet är den takten ändå för snabb! Önska din kompis lycka till med bergsbestigningen!

Som ni noterar är Höjdsjukan en riktig bov som kommer bli min största konkurrent. Jag hoppas att genom att lägga till en extra acklimatiseringsdag i bestigningen kunna hålla mig undan höjdsjukan någorlunda!