God jul i vintermörkret
Hallå allesammans!
Jag vill passa på att önska alla mina läsare en fantastiskt god jul och ett gott nytt år. 2009 kommer att bli ett spännande år med mycket nytt, med bestigningen av Kilimanjaro som grädden på moset.
Sidorna i kalendern från dagens datum fram till avresa börjar bli väldigt få och snart är det dags för mitt livs äventyr. Nu i dagarna skall jag betala av min resa och lämna en av de största uppgifterna bakom mig - finansieringen. Detta innebär att jag snart kommer bli väldigt fattig på pengar men strax efter bli rik på upplevelser - en bra deal! Finansieringen har trots finanskris gått väldigt bra, jag antar att folk väljer att investera sina pengar i drömförverkligande istället för aktier nu när börsen rasar. Som du säkert vet har jag ständigt sökt nya samarbetspartners och har med tiden funnit fler och fler. Dessa personer och företag står jag i enorm tacksamhet till och det minsta jag kan göra är att nämna dem alla här i bloggen.
Dessa drömförverkligare är: Forza Entreprenörskap, Malmö kongresscenter, St:Gertrud restaurang och Patisserie, Selfmade, Framsteg, Hesselberg Sverige, Stenströms, Årsringen, Naturkompaniet, Mats Carlsson, Familjen Hiltunen, Familjen Kron och sist men inte minst Dvärgschnauzern Lisa. Er hälp är guld värd, utan er hade detta varit omöjligt.
Något annat som jag också är mycket glad över är hur ryktet om mitt annorlunda projekt spridit sig. Jag har fått massor av roliga mail ifrån här och vart och folk har hört av sig och önskat mig lycka till. Ett lysanade exempel på detta är något mystiskt men mycket roligt som hände mig här om dagen.
När jag hämtade in posten ett par dagar innan julafton fanns där ett kuvert postat till mig. På baksidan av kuvertet var där fastsatt ett klistermärke föreställande en Dvärgschnauzer vilket bara det var ganska mystiskt. När jag sedan öppnade kuvertet låg där till min stora glädje en summa pengar och en lycka till hälsning. Hälsningen var signerad med namnet Lisa. Det enda problemet var att jag hade ingen aning vem denna Lisa var, och även efter vidare efterforskningar och sökande efter kryptiska texttolkningar i brevet visste jag inte vem det var. Det var först efter att ha pratat med min käre mor som jag fick tipset om att min farmor och farfar har en nära kompis vars hund är just en dvärgschnauzer. Först efter att ha ringt farmor och farfar och fått bekräftat att denna hund faktiskt heter Lisa gick det upp för mig vartifrån brevet kom ifrån.
Ett stort tack till Lisas matte som är en äkta drömförverkligare!
Denna historia har också bevisat att bloggen varit ett effektivt medel för att sprida ryktet vidare.
Med denna historia önskar jag åter igen alla en mysig jul och ett gott nytt år. Nu har lovet kommit igång och bloggen kommer säkert att uppdateras snart igen nu när jag har lite mer tid till övers.
Vi hörs om ett par dagar!
MVH /
Henrik Hansen
Kilimanjarobestigare
Snart dags...
Hallå mina damer och herrar,
Nu börjar resan inte kännas så avlägsen längre. Jag har börjat räkna dagar nu och nervositeten börjar kännas i magen alla redan. Det är endast 53 dagar kvar tills jag beger mig av och i förrgår var det exakt två månader kvar till min framkomst till toppen av Afrika. Från att vara orolig över att ekonomin skulle gå ihop har nu min orolighet omdistruberats och jag är numera väldigt spänd över alla små detaljer som kan gå fel. Tänk så blir jag sjuk? Tänk så glömmer jag försäkringsintyget, biljetterna, vaccinationskortet eller något annat viktigt? Det finns så mycket småsaker att tänka på att jag blir alldelles galen!
Det är skönt att det snart är jullov. Då kommer det bli mer tid över att syssla med viktiga saker som till allra största del är Kilimanjarorelaterat. För tillfället har jag haft en liten liten svacka där jag inte har gjort lika mycket som tidigare. Detta har berott på att det inte funnits så många väldigt brådskande saker att göra samt att min vardag fyllts med mycket annat viktigt. Dessutom tar mitt stressiga liv stundtals kol på mig vilket resulterar i en vikande ork när jag väl har tid över. Detta skall det dock bli ändring på! Jag skall kompensera det med att arbeta extra mycket nu när jag har tid. Eftersom ekonomin är till stor del redan ordnad kommer mitt arbete nu istället bland annat bestå av att nå ut till olika medier, ordna allt material jag behöver men fortfarande saknar och ordna den gåva jag utlovat till min vän i Afrika.
Innan jag avslutar detta påminner jag dig om att jag behöver DIN HJÄLP. Har du massor av gamla pennor, sudd och annat som kan komma ett fattigt barn till nytta liggandes hemma eller på jobbet? Ge dem till de behövande i Afrika och gör detta genom mig! Jag skall träffa chefen över den lokala skolan i Moshi, byn där jag bor första natten, för att överlämna en gåva som han skall distrubera ut till de fattiga eleverna. De är som han uttrycker det "in great need of school materials" och dessutom väldigt tacksamma för al hjälp de kan få.
Med detta sagt säger jag hejdå för denna gång, men håll ögonen öppna, snart kommer ett nytt roligt inlägg här på bloggen!
Vi ses!!
/ Henrik Hansen
Kilimanjarobestigare
Jul, jul, strålande jul
Hallå i vintermörkret!
Nu nalkas snart julen och en stor förhoppning kan noteras i alla små barns ögon, och i mina. Vanligtvis är jag väldigt skeptisk till julen och allt som hör till, det är så kommersiellt och mörkt och alla ska bara tjäna pengar på det. Jag är lite som Grinchen faktiskt. Men i år är mina tankar kring julen lite annorlunda, jag tror jag kan utnyttja det här kommersiella och mörka till något positivt. Hur utnyttjar jag då detta? Jo, givetvis försöker jag få julen att hjälpa mig med mitt Kilimanjaroprojekt!
Jag har skrivit en önskelista som jag skickat iväg till vår allas vän Jultomten. I år önskar jag mig inget skräp som jag aldrig kommer att använda utan jag hoppas att säcken kommer vara fylld av nyttbara Kilimanjaroprylar som jag kommer att behöva. Det finns så mycket småprylar som tar så lång tid att fixa men som egentligen inte kostar så mycket. Alla dessa har jag skrivit upp på önskelistan, jag hoppas jag kan få lite hjälp på traven!
Dessutom kan det kalla, mörka och blaskiga vädret kanske komma till nytta. Eftersom jag kommer få tampas med extrema förhållanden uppe på Kilimanjaro vore det bra om det kunde komma lite snö, eller varför inte en snöstorm här hemma som jag kunde ut och vandra i. Jag behöver verkligen vänja mig vid vad som komma skall och jag hoppas att vädergudarna kan hjälpa mig med detta. Jag kanske ska skriva det på önskelistan också? Undrar hur många som tidigare har önskat sig att i mörkret ha vinden piskandes i ansiktet och känna hur det knastrar under fötterna när man går...
Håll ögonen öppna här på bloggen så ska jag uppdatera er med mer om vad som händer här kring julen så snart jag kan!
Vi hörs snart igen,
Hälsningar /
Henrik "Grinchen" Hansen
Kilimanjarobestigare
Det börjar dra ihop sig...
Hoppas ni har det bra där ute i julstöket. Äntligen får jag tid över att skriva ett ordentligt blogginlägg. Jag ursäktar min inaktivitet den senaste veckan och utlovar som kompensation många nya roliga inlägg!
Det händer mycket inom mitt projekt. Den 31 December skall jag betala av min dyra resa, vilket innebär att jag måste driva in alla de pengar jag blivit utlovad ifrån sponsorer. Detta gör jag inte genom att ta kontakt med Bandidos utan jag skickar helt enkelt ut fakturor, det är lite bättre. Mycket av min tid fram till idag har fyllts av att söka sponsorer och det har gått bra. Nu kan jag äntligen sova gott om nätterna eftersom jag fått in tillräckligt med pengar för att få resan betald.
Träningen då? Jodå, det går framåt. Har äntligen varit nere på Naturkompaniet och fått hjälp med att inhandla ett par ordentliga vandringskängor. Jag har aldrig tidigare ägt ett par och inser nu hur obekväma ett par vanliga skor är. Med mina vandringsskor på fötterna känner jag mig som självaste Terminator! Jag har varit ute en hel del gånger och vandrat långa promenader. Detta är dels för att träna att gå så långa sträckor som jag kommer göra på Kilimanjaro, dels för att gå in kängorna och motverka skavsår. Jag har även inhandlat andra kläder som jag ska ha på mig på berget, och jag kan säga att det är tur att jag inte skall gå modevisning. Lika sköna som kläderna är, lika fula är dem. Men vem bryr sig om utseende på 6000 meters höjd?
Kommer du ihåg att jag snackade om att göra projektet även i ett välgörande syfte? Detta står jag fast vid! Jag har lyckats binda en kontakt nere i Moshi, som är byn jag bor i natten innan bestigningen påbörjas. Med honom har jag bokat ett möte och jag har utlovat honom en gåva. Han arbetar som chef på en skola i byn och gåvan skall bestå utav skolmaterial och idrottsartiklar till barnen på skolan. Detta ger mig ytterliggare en grej att göra - samla ihop gåvan till skolan i Tanzania. Här tänker jag fråga DIG om hjälp. Har du massor av pennor, idrottskläder, bollar eller sudgummin liggandes hemma som du vill glädja en behövande med? Kontakta i sådana fall mig! Jag låter detta mer än gärna bli en del av min gåva.
Detta var lite om vad som hänt och kommer hända. Jag uppdaterar dig inom kort med mer roliga saker som har att göra med mitt projekt, det finns hur mycket som helst att berätta om!
Vi hörs snart igen,
MVH /
Henrik Hansen, Mail: [email protected]
Kilimanjarobestigare